Idag skiner solen.
I morse tog jag en promenad, med tanken att det skulle hjälpa till att rensa huvudet. Men aggen och irritationen växte sig starkare för varje steg jag tog istället. Aggen mot de som förstör, irritationen mot mig själv som låter det ske. Mot mig själv som tar åt mig. Istället för att lägga all energi på de borde jag lägga den på de jag bryr mig om och de jag mår bra av. Men de besudlar allt. Tar udden av så mycket, att se att jag inte är välkommen. Som små barn som fryser ut och ignorerar. Det gör mig så illa. Men snart kommer dagen när det inte är så längre.
Jag håller huvudet högt och tänker att jag är bättre, smartare, roligare, charmigare och så mycket mer. På så många sätt. Det är deras förlust och min och mina andra vänners vinst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar