Vänner som sviker.

Idag skiner solen.

I morse tog jag en promenad, med tanken att det skulle hjälpa till att rensa huvudet. Men aggen och irritationen växte sig starkare för varje steg jag tog istället. Aggen mot de som förstör, irritationen mot mig själv som låter det ske. Mot mig själv som tar åt mig. Istället för att lägga all energi på de borde jag lägga den på de jag bryr mig om och de jag mår bra av. Men de besudlar allt. Tar udden av så mycket, att se att jag inte är välkommen. Som små barn som fryser ut och ignorerar. Det gör mig så illa. Men snart kommer dagen när det inte är så längre.

Jag håller huvudet högt och tänker att jag är bättre, smartare, roligare, charmigare och så mycket mer. På så många sätt. Det är deras förlust och min och mina andra vänners vinst.

Två personer

Den ena av oss två är glad, sprudlande, energisk och framför allt, hon bryr sig inte om sådant som är irriterande och gnagande. Hon har inte kommit ut så mycket på sistone. Nu när det närmar sig varmare väder och många orosmoln har skingrat sig så tror jag nog att hon är mer benägen att visa sig.

Den andra. Hon tänker mer, analyserar och tar åt sig. Hon är utan tvekan den känslosamma av oss två och hon är den med absolut mest stolthet. Aldrig att hon skulle sjunka till den nivån att hon visar att hon är ledsen, men innerst inne är det precis så det är.

Jag tror det är dags för den första att komma fram och den andra att vila en stund. Och det är dags att släppa taget och se framåt istället för att se bakåt och undra när och var allt gick snett.