Den ena av oss två är glad, sprudlande, energisk och framför allt, hon bryr sig inte om sådant som är irriterande och gnagande. Hon har inte kommit ut så mycket på sistone. Nu när det närmar sig varmare väder och många orosmoln har skingrat sig så tror jag nog att hon är mer benägen att visa sig.
Den andra. Hon tänker mer, analyserar och tar åt sig. Hon är utan tvekan den känslosamma av oss två och hon är den med absolut mest stolthet. Aldrig att hon skulle sjunka till den nivån att hon visar att hon är ledsen, men innerst inne är det precis så det är.
Jag tror det är dags för den första att komma fram och den andra att vila en stund. Och det är dags att släppa taget och se framåt istället för att se bakåt och undra när och var allt gick snett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar